minnen

Hei..
I helgen har jag varit på reunion med folkhögskolan ... hela helgen har varit helt fantastisk, med både sorgsna, tacksamma och otroligt härliga känslor. Har kanske inte förräns nu faktiskt förstått hur mycket folkhögskole året ifjol faktiskt har betytt, gett och gjort med mig.

Minns dagen som igår. Den första dagen av hela skolåret. Jag vaknade upp hos min brors svärföräldrar i Oslo, min pappa, bror och jag skulle köra med bil upp till Hamar.. Jag hade lagt fram kläder, bestämt hur håret skulle se ut den första dagen. Jag mådde illa av nervositet och minns fortfarande hur jobbigt det var att få i sig någon mat. Det var en varm vacker augustidag när vi satte oss i bilen med all packning och körde iväg mot Hamar och skolan. Jag satt tyst i baksätet och tankarna snurrade runt i huvudet på mig och jag minns att jag tänkte om och om igen vad jag egentligen håller på med? Jag, i en skola, i stora Norge? Jadå, visst skulle jag det.
När vi körde upp för den sista backen till skolan var hjärtat i halsgropen och jag satt i bilen och sa högt " nej, vad håller jag på med?"
När vi väl var framme, steg ur bilen, kollade in stället och gick till receptionen kändes det genast bättre. Det som jag tror slog mig först var hur otroligt vackert det var där, den fiinaste utsikten.. det var bara perfekt. Jag blev direkt bemött med varma blickar och trevliga människor.

Jag fick sedan nyckel till mitt rum och det visade sig att jag fick ett av de bättre, men den vackra utsikten :) Nervositeten släppte ganska fort, och efter samlingen med hela skolan, den nya klassen så lämnade min bror och pappa mig där ... Minns att det gick riktigt bra, kände inte att jag ville hem alls eller något.. trivdes som en fisk i vattnet från den första dagen.

Året visade sig vara mitt bästa år i mitt liv hittills... med upplevelser, minnen och vänner som alltid kommer finnas kvar.

Att åka tillbaka dit i helgen, med de samma människorna runt sig var helt fantastiskt och det kändes som om man var "hemma igen" efter ett långt lov eller något.. Men det var sjukt konstigt på sammagång, nu var det nytt folk där som åt i VÅR matsal, bodde i VÅRA rum.. ja det var konstigt. Det är som.. var man än går på det skolområdet så finns det minnen.. när jag gick där fick jag tillbaks exakt den samma känslan jag hade en viss dag med vissa minnen osv.. det var så sjukt på ett sätt.. fattar som inte att det är över för vår del nu. Vi hade det ju så roligt.
I lördags satt vi in en ring, elever från ifjol  och lärarna, med massa ljus i mitten, spelade gitarr och sjöng, pratade osv.. det var så svårt att hålla tillbaks gråten precis då så jag klarade inte att sjunga med. Jag kollade bara runt mig på alla de underbara människorna som har gjort så mycket med mig som person, och som på ett eller annat sätt betyder något för mig. Så det var blandade känslor i helgen, sjuukt härligt men väldigt vemodigt och trist också.. ingen som inte har gått i folkhögskola kan nog inte förstå hur jag menar. Måste helt enkelt bara upplevas.

Hedmarktoppen, LÄTT den bästa skolan i världen. <3